Jag älskar...

... anonyma kommentarer. De förgyller liksom min vardag.

Jag klarade inte av att dränka mig själv

Ni vet när man legat i badkaret och försökt att dränka sig själv? Man intalar sig själv att inte gå upp när man behöver andas men ändå gör man det. Det går inte att dränka sig själv.

Det jag ville ha sagt är att den känslan, när man tar det första andetaget efter en andningsstrejk på cirka 1½ minut, så känner jag nu.

Jag hade ju bloggpaus igår den 14 oktober. Nu är klockan över midnatt och igår har blivit idag. Nu kan jag skriva. Men inte fan har jag något att skriva. Ville bara säga att jag är tillbaka...

Och Blondbinbella - Nu får du fan hitta dig själv snart och lära dig andas. Jag orkar inte sympatistrejka för din skull längre. Detta var första och sista gången. Det funkar helt enkelt inte. Du och dina jävla PR-trick.

En paus för att lära sig andas - Jag tror inte ett skit på det!

Sympatiuppehåll

Idag sympati-blogg-pausar jag också. Jag känner att jag måste få andas. Ge mig själv lite utrymme och bara få vara den jag är.

Jag finns kvar...

Gladiatorerna

Jag tycker synd om utmanarna i Gladiatorerna. Inte för att de ställs mot anabolabiffar med namn som hämtade ur porrfilmsbranschen (Justice, Hurricane, Rocket och Beast m.fl) utan för att många av utmanarna är så amerikanska. Nej, jag menar inte överviktiga utan lite halvmesiga med ofta ett par fula glasögon och en töntig frisyr.

Efter varje gren så blir både gladiatorerna och utmanarna intervjuade. Utmanaren har precis blivit oaktsamt attackerad, i snudd på våldtagen, i någon halvtuff gren med lite kuddar. Nu är det dags att möta den formidabla reportern Hulk Hogan för en analys.

Utmanaren - Det var nära. Du är duktig men nästa gång hoppas jag att jag kan ta dig, säger han och blinkar åt gladiatorn.
Gladiatorn - Nästa gång mosar jag dig. Jag kommer jaga dig, krossa dig och förinta dig. Akta dig!

Men allvarligt talat... Är det verkligen någon som går på att de här gladiatorerna är så arga? Man börjar fundera på vad det står i manus... "Tänk massmördare och vråla"?

Sen älskar jag deras mördarpose. Ni vet en arm framför den andra? Sen stäcker man halvt ut en hand som hälsar "kom hit här" medan den är andra knuten och mer säger "jag ska spöa dig".

Titan vet vad jag snackar om...

Jag knullar på första dejten

Hugo Rehnberg Hugo Rehnberg
Smårolig tröja tänker nog de flesta. Rolig på så sätt att den här feta grabben antingen är en stor (kul) mytoman eller bara tycker att han har en häftig tröja. "Jag gillade typsnittet".

Sanningen är den att tröjan inte är speciellt rolig. Killen däremot är rolig - för att han är tjock. Sättet som låren liksom viker sig över knäna, hur knäskålarna pressas inåt mot varandra och hur halsen lyser med sin frånvaro. Att den sen ser ut som att han gummiband runt handlederna och ändå ser löjligt nöjd ut är bara en bonus.

Höjdpunkten är matlådan. Den är blå och kompletterar bilden på något kryptiskt sätt. Den innehåller garanterat inte frukt, sallad eller någon light-produkt.

Jävla tjockis!

Spermalänk

På Blogg.se har de en länkning strax under varje inlägg där inläggets egna ID (direktlänk) finns.

Länktypen heter Permalink.

Alltid när jag läser detta ord läser jag det som Spermalänk.

Mina fula och syndiga tankar, som säkert kommer att kräva 4-5 stycken Ave Marior, målar upp ett scenario där Blogg.se går ihop med någon random porrsajt.

Spermalänkar...

Nu blev det lite tokigt Nils

Idag skriver Storstadspojken att han brukar låna Blondinbellas läppbalsam Carmex. Tydligen var Garmexen slut slut i morse och närmast till hands fanns en produkt som hette Kiehl's som enligt varudeklarationen skulle ge "slight hint of color".

Som ni ser på bilden ovan så var det ingen "slight hint".

Inläggets titel var: Använd inte era flickvänners produkter.
Jag suckar lite lätt, sätter handen för pannan och gnuggar lite och tänker; Nej?

Den här typen av missöden är i samma klass som snubbelhumor. Det är den här typen av händelser som andas "titta vad tokigt det blev" som följs upp av ett fullt skratt.

Storstadspojken - Det blev visst lite tokigt. Väldigt tokigt.

Att bemästra en konstpaus

Horatio Caine i CSI Miami är en av få karaktärer som behärskar det här med konstpauser. Först sammanfattar han alla faktan CSI-gänget fått i två meningar varpå han självsäkert sätter på sina Silhouette Titanium Model 8568-solglasögon. När Caine's Silhouettes sen är på och det gått cirka två tysta sekunder levererar han en kortfattad och självklar slutpläddering i en mening. Som grädde på mosen gör han slutplädderingen under utandning för att sen gå ifrån diskussionen. Som att han var rädd för att någon skulle säga emot honom.

Se klippet - och ni förstår vad vi menar.

Det luktar fitta?

Vissa diskussioner är lustiga att förstå. Igår var jag och handlade och hade precis passerat ostavdelningen då två yngre killar går förbi.
- Oh, fy fan. Här luktar fitta, säger den ena och håller sig för näsan.
- Jag tänkte precis säga det. Fy fan!, säger den andra och viftar med handen framför näsan.



Min fråga är då: Finns det någon slags universaldoft från kvinnans kön jag missat?

Läkerol = Tomas Ledin?

LÄKEROL - Makes peolpe talk?

Läkerol måste vara en av historiens största påhitt. Är det någon, någongång som blivit bättre i halsen av Läkerol?

Den är inte lika cool som Vicks Blue, inte lika stark som Fishermans och inte lika häftigt namn som Strepsils. Bara tråkigt, gammalt och uttjatat; Läkerol. Adolf Ahlgren besökte Leipzig 1909 och fick då smaka en tablett med smak av menthol och laktrits. Han gillade det och började genast sälja den hemma i Gävle. På den vägen är det.

Idag går folk omkring och tror att de blir bra om de har en ful liten ask eller en superflashig plåtburk i fickan. Fast egentligen vet de nog om att Läkerol inte hjälper. De bara har det för att det är svenskt och klassiskt. Lite som Tomas Ledin. Inte fan är han bra - men ändå kan man lyssna på honom om det krisar.

Vad är det förresten för namn? Säg det för er själva; Läkerol. Fin Fisk... Läcker ål.

Läkerol är som Tomas Ledin. På ett ungefär. Dött lopp.

Sak samma.