Det är lustigt, det där. Folk som är rädda för förändring och på allvar tror att alla produkter framtagna efter år 1992 är djävulens påfund.
En man körde en bil anno 1978 fick jag höra idag. En självgod jävel. Det var hans första och enda bil. Han skulle aldrig köpa en ny bil. Han sa nya bilar med ett sånt förakt i rösten som skrek ut heltäckningsmatta, frukost till tonerna av P4 och hans ständiga mantra var garanterat "det var bättre förr".
- Det skulle varit roligt att jämföra klimatanläggningarna, gastade den äldre mannen.
- Min bil är helt fantastiskt varm och lätt att justera temperaturen på. Det hade varit intressant att jämföra min bil med en ny bil - i ett rent vetenskapligt syfte, sa han och letade i jackfickan efter sina bilnycklar.
Han sken upp, som en respons på att han hittat det han sökte, varpå han fortsatte sin kärleksförklaring till sin bil.
- Till dagens bilar får ingen nyckel utan istället får man en liten bricka som bara innebär massa tekniskt strul. Det hade varit intressant att jämföra, i ett rent vetenskapligt syfte, om hur många nya bilägare som får strul med sina nycklar.
Samtalet ebbade ut i ingenting och som den förrädare jag är så hoppade jag in i min nya bil med både AC, elektrisk nyckel och digital färddator.
Jag satte nyckeln till tändningen och skulle precis vrida om. Då ser jag att den gamle bilägaren får hjälp att starta upp bilen med startkablar av en yngre herre i blåställ.
Så, din självgode fan:
Det hade varit intressant att jämföra, i ett rent vetenskapligt syfte, om hur många nya bilägare som får strul att starta sin bil. I ett rent vetenskapligt syfte alltså.
Fin bil - 1978!
