Det heter erbjudande!

Jag har lång stubin. Vissa saker bryr jag mig inte ens om. Vissa saker kommenterar jag stenhårt men allting skrivs garanterat med ett leende på läpparna. Jag har överseende med mycket.

Däremot kan jag gå och småstöra mig över saker en längre tid. Reta upp mig själv så fort ämnet kommer på tal. Nästintill alltid är det bara saker och inte personer jag reagerar på.

Här följer ett meddelande till TV- och radioreklam:

Det heter "Erbjudande". Inte "Ärbjudande".
I hemmaskissad fonetiskt skrift: [erhbjudande]

Uttalandet med ett "Ä" i början är hemskt men det som är mest absurt är alla öron feluttalandet passerat utan att någon reagerat på att man kanske ska uttala ordet som det stavas.

Så, nu har jag fått det sagt.